Om boken: år / Gentlemen! Den globala krisen, som olika typer av pythia och orakel, siare och ekonomiska klärvoajanter har pratat om så länge, har äntligen inträffat. Och det hände helt oväntat. Trots förutsägelserna. Det händer. När allt runt omkring är bra, tror folk inte på dåliga förutsägelser. Och när de blir verklighet faller medborgarna i pessimism. Djupet av denna pessimism beror bara på hur en individ uppfattar världen. En del människor skyndar sig att fylla på med tändstickor och ammunition, i väntan på en era av plundring, våld och laglöshet, medan andra köper upp aktier och tror att kriser kommer och går och pengar värmer deras fickor under alla omständigheter och regeringar. Jag har hört uppfattningen att den kris som världen går igenom är den vanligaste, och vi behöver bara vänta ut den tills allt blir bättre igen. Jag har också hört en annan åsikt - att detta är en kris av kriser, och detta har aldrig hänt tidigare i mänsklighetens historia. Detta är den sista krisen, och vi kommer alla snart att vara i total ruin. Och om vi vill överleva måste vi förändra civilisationens grunder och "överge kapitalismen, som äntligen har bevisat sin underlägsenhet." Vem har rätt? Pessimister eller optimister? Plundrare eller aktieägare? Socialister eller kapitalister?